En riktigt händelserik helg med köttbullar, lax, skinka, 60 årsfest, korv och ett dopp i baljan.
Redan i början på veckan började planeringen av helgens skapande, gravade en laxsida och den skulle ligga 2 dygn och mysa i kylen med salt och socker. Jag provade att rimma en laxsida också men den låg bara runt tolv timmar täckt med salt. Sköljde av båda filéerna och la dem i kylen över natten för att de skulle torka.
När jag kom hem från jobb så blev det en kort vila ca. 5 minuter på den lilla visaren. Det blev lite kvällsmat och när det var undanplockat och klart tog jag fram köttkvarnen och malde ett kilo fläskkarré, ett halvt kilo fläsk och runt ett kilo högrev, sen var det bara att rulla och rulla. Konstigt nog blev det väldigt tomt i köket men vad gör det att rulla köttbullar och lyssna på bra musik är faktiskt avkopplande. Jag provade något nytt denna gången och kokade upp vatten och buljong och kokte köttbullarna. Det var smidigt och när de flöt upp till ytan var de klara så 104 st. köttbullar gick ganska snabbt att få klart.
På lördagsmorgonen var det så tid att lägga in laxen och starta kallröken. Då började jag fundera, undrar om det blir gott att kallröka köttbullar. Så jag la på dem och tänkte ingen minns en fegis.
Kvällen närmade sig och det var tid att köra till Bjärsjölagårds slott en bit utanför Sjöbo. Det stod fest på schemat och vilken kväll det blev, Kungen kom dit, eller var det en kopia???
Vi var hemma igen runt klockan tre på morgonen och jag funderade på om jag skulle sätta igång gillen eller om jag skulle gå och lägga mig och stiga upp tidigt för att sätta igång att grilla årets julskinka. Jag kom fram till att jag kan nog lika bra göra det direkt och kanske få sovmorgon.
Vaknade runt nio på morgonen och gick ut och tittade till skinkan och laxen och det såg bra ut. Emilia och jag körde till Tomatenshus och pratade med Tysken som stod där och sålde sina goda korvar och det blev en god korv till lunch och ett par prinskorvar med hem till Helen.
När klockan blev nitton och trettio så jag jag ut och satte termometern i skinkan och den höll sextioåtta grader och det var perfekt att ta ut och lägga och vila i köket.
Nu kändes det att det var tid för mig själv att få vila, jag hoppade ner i det trettioåtta gradiga vattnet och som sällskap hade jag en full måne och två uppblåsta typer som stod i trädgården.
Det var ju tvunget att smaka på skinkan, Helen och jag delade en macka och så var vi tvungna att prova de röda edamerosten som jag haft lagrad nere i källaren i två år och kan bara säga att skinkan var toppen och osten var ett mästerverk, så mycket smak.
